Internet funkar inte däruppe så sitter här nere nu. Jag vet att det gått några dagar nu och till er som läser ber jag om ursäkt. Men jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Hade den bästa helgen jag nog haft på länge i London med Elin. Följt av några av de värsta dagarna jag haft på länge. För att inte vara för personlig kan jag bara säga att värdföräldrarna verkar inte ha någon aning om vad dem egentligen förväntar sig av en au pair och vad man kan få. Men detta spelar egentligen ingen roll, jag har lärt mig att det som händer det händer. Om jag nu kunde tänka så om min farfar, min fina farfar som snart är 91 år gammal. Jag vet att det inte hjälper hur mycket jag än önskar att alla jag känner lever för alltid dem kommer försvinna. Och när jag såg dem sist hade jag det på känn, nu är han inte borta än men läget ser inte bra ut och här sitter jag i England.