feliciakarlssons

Okej nu skall jag få ihop det här inlägget som troligen blir något av det sista som handlar om min Au Pair tid.

 

När jag bestämde mig för att göra detta så var det alltid 6 månader jag tänkt mig. Det var liksom lagom för mig och därför blev det England. Anledningen till att det blev Devon var för att en gammal klasskompis till mig varit där och jag tyckte det verkade som ett fint ställe. Jag visste ju verkligen inget om Devon eller Exeter innan jag kom dit. Jag är glad att det blev Devon även om London området säkert hade innehållit mer människor att träffa.

 

Mina förväntningar av detta var dock inte likadana som det blev, jag förväntade mig inte hur konstigt, fysiskt och psykiskt jobbigt men ändå bra det skulle kännas. Att vara Au Pair är verkligen ingen dans på rosor, du bor med människor som inte är din familj, du bor på din arbetsplats och du känner ofta att du måste göra mer och mer. Det är ingen enkel känsla och ovanpå det måste du stå på egna ben, visst har man en snäll värdfamilj men du kan inte lita på någon mer än dig själv i slutändan.

 

Men trots dessa punkter som kanske inte är så positiva så är det något utav det bästa jag gjort. Jag känner mig annorlunda som person och jag har även fått höra att jag är annorlunda och har vuxit upp. Jag har lärt mig mycket om mig själv och den människa jag faktiskt är, jag har på något vis blivit vuxen(trots att jag fortfarande bor hemma nu när jag är i Sverige). Sen har jag även förbättrat min engelska och skaffat mig vänner för livet så jag skulle inte ändra mitt beslut. Jag är så otroligt stolt över mig själv för att jag har klarat av det här och jag kommer bära med mig detta för altid.

 

Så till er som undrar och tänker att ni vill bli Au Pairer så skulle jag säga såhär. Tänk efter noga innan ni ger er in i detta, tänk om det är något ni vill och vågar ta er an. När ni skall välja värdfamilj så välj noga, prata med dem om vad era mål är och försök välja några som har liknande personligheter som er själva. Förbered er så gott det går och gör ert bästa. Funkar det inte så kan man alltid byta eller åka hem. Men det är verkligen som en berg och dalbana och man gillar resan!

 

Eftersom jag haft denna bloggen sen innan finns den klart kvar, dem som vill är välkommna att hänga på!