Heartbeats

Tja vi kan väl börja ifrån i fredags eftersom jag senast skrev i Torsdags.
 
Middagen med mina värdföräldrar var väldigt trevlig och dem verkade ha uppskattat det jag gjort dem senaste månaderna. Dem blev även glada för vad jag gav dem och Charlie i avskedspresent. En fin sista kväll sådär. Fredag jobbade jag, fast det kändes inte så fasligt jobbigt, lite konstigt att lämna lilla Charlie bakom sig. Men vi hade en fin dag och åkte till The Waie Inn (lek ställe) en sista gång.
 
När jag slutat jobbet lite tidigare så åkte jag in till Exeter för att sedan ta en buss hem till Sofia. Vi skulle vara barnvakt åt hennes barn men eftersom dem sov så behövde vi inte göra så mycket. Fredagsmys stod på schemat och det var verkligen en jättefin kväll, vi tjockade oss med pizza och godis(obs ont i magen sedan), såg på film och gjorde färdigt en film om vårt äventyr och början till vår vänskap. För jag vet att detta bara är början på en fin vänskap.
 
Lördag så gick vi upp hyfsat i tid och åkte in till Exeter(kommer sakna min lilla fina stad), i Exeter träffade vi några andra Au Pairer ifrån olika ställen i världen. Några riktigt trevliga tjejer som det är synd att jag inte träffat innan men så kan det bli. Efter Au Pair träffen driftade vi runt ett tag och sedan blev det mitt sista besök på Bill´s restaurang. Världens mysigaste ställe och det levde upp till mina förväntningar. Efter långa timmar på Bill´s med Sofia och Bastian skulle vi gå ut. Det var här som det började dala nerför och det är en längre historia, men det är sånt som händer och jag är ändå nöjd med min sista helg.
 
Efter att ha sovit enda till 12! på Söndag morgon så myste vi runt ett tag innan det var dags för mig att åka och säga hejdå. Det var tungt, svårt och definiftivt jobbigast att säga hejdå till Sofia(har man umgåtts med en och samma person i 6 mån blir man van). Jag åkte hem till Cheriton, städade, packade och fick reda på att väskan vägde 28 kg, när jag fick ha 23 kg. Kul!
 
Måndag var dagen mitt äventyr avslutades, jag åt frukost och sade mina adjö. Bussen till flygplatsen var i tid otroligt nog och jag påbörjade en ganska lång resa. Väl på flygplastsen så var jag självklart på fel terminal och fick åka något tog med historens kanska två tyngsta väskor(okej kanske inte men har fortfarande ont i armen efter handbaggaget). Jag hade på mig ett linne, 3 tröjor och en jacka så det hjälpte inte direkt när jag stod och var nervös för min övervikt vid check in. Men utan att säga ett ord tog damen emot min väska, tack tack! Nu kunde jag varva ner, äta mat och ringa lite samtal till dem där hemma. Flygresan gick som smort och jag kom ut ur baggage hämtning lite innan mamma. Men när hon kom kändes det på riktigt, jag var hemma och det var undetbart. Att ovanpå det träffa nästan hela min släkt fick mig att vara övertaggad och superglad.
 
Nu skall jag och mamma ha fotbad och massage, ett inlägg om min syn på allt det här kommer senare!

Kommentera här: