The time of my life
Ja okej skall försöka att inte göra det alltför långt nu eftersom det var så länge sedan jag skrev något. Men i alla fall så åkte jag den 11 mars till USA för att hälsa på en av mina bästa vänner Hanna. Har nog aldrig varit så galet taggad för en resa i hela mitt liv och om man bortser lite ifrån min själva långa resa så var det lika otroligt som jag trodde. Jag visste inte att man kunde sakna någon så mycket eller bli så glad. Men det var ett otroligt kärt återseende efter sisådär 380 dagar isär. Det som var ännu konstigare var att det kändes inte så otroligt länge när man väl träffats och pratade som det gjort innan. Men det är liksom som att man känner sig så "hemma" och man vet i princip allt om sin bästa vän. Det är en fin känsla!
Vi började våran första vecka i San Francisco och det var så galet över mina förväntningar verkligen! En jättefin stad som jag verkligen gillade. Vädret kunde man inte heller klaga på! Kör en bildbomb ifrån dessa:
Sen kommer vi till bussresan som började ifrån San Francisco så vi fick byta till ett hotell och gå på informationsmöte. Själva bussen var en minibuss som fick plats med 13 pers plus ledaren men nu var vi bara 6 med ledaren. Så det var inte som jag trodde, trodde först det var en jättebuss med massa turister men det här blev faktiskt mycket bättre. Det var två tanter/damer, en ifrån Australien, en ifrån Irland och sedan en kille ifrån Tyskland som var 1 år äldre än oss. Vår guide var ifrån USA och han var också trevlig. Bussresan innefattade så mycket grejer och det var så otroligt mycket häftigare och bättre än man kunnat ana.
Yosemite National Park
Bakersfield
Death Valley
Las Vegas
Route 66
Grand Canyon
Joshua Tree National Park
Los Angeles
Slutligen och efter en halv hjärtattack kom vi till Washington DC ifrån LAX. Det var bara under en dag men det var jättekul att få se var Hanna bott i ett år och hur huvudstaden och Hannas "kvarter" faktiskt ser ut och känns. Jag gillade känslan i DC och förstår att hon trivts så bra!
Den här resan är svår att beskriva med ord verkligen, men jag skulle inte ändra på något alls. Allt var perfekt, sällskapet, vädret, destinationerna. Jag kunde inte vara mer glad eller tacksam för att jag faktiskt fått uppleva något sådant här. Det faktum att jag fick träffa min bästa vän efter ca 380 dagar isär gjorde det så obeskrivligt bra. Så tack till er som faktiskt orkade titta igenom allt det här! Men framför allt tack till Hanna <3
skriven
Du är bäst!