feliciakarlssons

Okej nu skall ni få slippa kolla på samma grej igen och jag skall försöka att inte göra en lång historia för lång. Men farfar gick som sagt bort förra torsdagen och bara det var jobbigt nog. Då försökte fastrar och farbröder berätta för min farmor som inte heller mått bra och är 2 år äldre än farfar. Det tog ett tag och dem tror att hon förstod det först i söndags. Då vet jag inte hur lång tid det tog men även farmor somnade in och gick bort. Ja det är väl svårt att förklara hur det kändes men vad ja behövde mest av allt var min familj. Så som väntat åkte jag till Köpenhamn i tisdags. Låång resa med blandade känslor men självklart kunde jag inte låta bli att vara överlycklig när syster, Vladde och en mycket större Nikki väntade på flygplatsen. Hade väntat mig att Nikki skulle gråta när jag kramade henne men hon skrattade i min famn, svårt att beskriva hur mycket jag saknat henne.

Begravningen var svår som väntat, den var i onsdags i kyrkan där farmor och farfar blev gifta för 66 år sedan. Dem hade varit tillsammans i över 70 år, så man förstår väl att dem följs åt även nu. Efter en fin och känslosam begravning åkte vi till en ganska välanvänd lokal(använd av vår släkt) för mat. Vet inte hur det kan beskrivas men det kändes som alla andra släktsamlingar förutom att två väldigt viktiga personer saknades.

Jag kommer aldrig ångra att jag åkte dit även om det var dyrt. Det var värt pengarna och gör det lättare för mig att gå vidare. Igår jobbade jag i alla fall hela dagen vilket jag gjort idag med i och för sig. Men igår kväll hade mina värdföräldrar julfest för sina klienter i veterinär praktiken. Jag fick agera lite servitör innan jag pratade lite med några av gästerna. Men det var allt som allt en bra kväll.

Nu är det dock en vecka kvar tills jag får återse min familj och fira jul. Jag längtar ofantligt mycket!