Sista februari är det imorgon då och det händer inte jättemycket i mitt liv just nu. Därför så kom jag att tänka på vad som hände för exakt ett år sedan. Det var dagen då en av mina bästa vänner åkte iväg till USA för ett år. Det hon gjorde inspirerade självklart även mig men hon är verkligen modig som åker så långt och länge. Även av de bästa människor jag känner. Därför så känns det otroligt galet kul, spännande, otroligt och underbart att jag om 12 dagar åker för att träffa henne och vara en del av hennes resemånad. Så tack för det Hanna! Jag är redan nu säker på att det kommer bli mitt livs resa.
Jag kan ju inte direkt påstå att jag mår dåligt över att vara hemma och ifrån livet i England. Jag är en människa som trivs och blir driven av människor som tycker om mig lika mycket som dem. Att vara med min familj och med vänner är något jag uppskattar väldigt mycket nu.
Men i alla fall, sedan sist jag skrev så har det väl rullat på, har äntligen fått mitt belastningsregister och skall förhoppningsvis kunna jobba lite nu. Hinner ju bara jobba 2 veckor innan USA men ändå. Fredagen spenderade jag först med hunden min och lite inne i stan medan jag uträttade ärenden och skickade paket. Efter en snorhal promenad med hunden hämtade syster och svåger(systers man trots att dem inte är gifta, eller vad man vill kalla det) mig. Vi käkade kina mat och hade fredagsmys.
Men i alla fall, sedan sist jag skrev så har det väl rullat på, har äntligen fått mitt belastningsregister och skall förhoppningsvis kunna jobba lite nu. Hinner ju bara jobba 2 veckor innan USA men ändå. Fredagen spenderade jag först med hunden min och lite inne i stan medan jag uträttade ärenden och skickade paket. Efter en snorhal promenad med hunden hämtade syster och svåger(systers man trots att dem inte är gifta, eller vad man vill kalla det) mig. Vi käkade kina mat och hade fredagsmys.
Lilla familjen!
Home is where your he...
Har haft en himla fin valentines dag med en av mina bästa vänner Elin. Vi åkte in tillsammans och det var en skön och rolig känsla att man är hemma båda två. Det känns ju lite ibland som att jag bara är hemma på besök. Men när vi strosat runt och tagit lite kort så gick vi till Mignon, så himla mysigt är det där och jag känner mig lite som student igen när man kommer dit! Bion Ego var riktigt bra fastän att vi kände oss lite omringade av par. Men kul var de!
14 Februari
Valentines
Det är ännu lite svårt att orientera sig när man vaknar men jag vaknade i min egen säng och gick upp för att äta frukost vid 9 tiden. Efter en lång och skön frukost åkte jag och mamma till ICA och jag postade in belastningsregister som jag behöver för att börja jobba timepool igen. Jag har i alla fall det jobbet och det skall bli rätt skönt att göra det.
Efter det så tog jag och mamma en lång promenad med Tilda vilket var väldigt skönt, snön ligger fint och det är lugnt här runt omkring. Mina andra planer är att åka in till stan med mamma och handla, sedan skall vi till syster och hennes familj. Lilla Nikki har börjat dagis, den lilla plutten! Senare så träffar jag Anna i stan, vilket skall bli riktigt kul.
Efter det så tog jag och mamma en lång promenad med Tilda vilket var väldigt skönt, snön ligger fint och det är lugnt här runt omkring. Mina andra planer är att åka in till stan med mamma och handla, sedan skall vi till syster och hennes familj. Lilla Nikki har börjat dagis, den lilla plutten! Senare så träffar jag Anna i stan, vilket skall bli riktigt kul.
Tilda <3
13 Februari
Okej nu skall jag få ihop det här inlägget som troligen blir något av det sista som handlar om min Au Pair tid.
När jag bestämde mig för att göra detta så var det alltid 6 månader jag tänkt mig. Det var liksom lagom för mig och därför blev det England. Anledningen till att det blev Devon var för att en gammal klasskompis till mig varit där och jag tyckte det verkade som ett fint ställe. Jag visste ju verkligen inget om Devon eller Exeter innan jag kom dit. Jag är glad att det blev Devon även om London området säkert hade innehållit mer människor att träffa.
Mina förväntningar av detta var dock inte likadana som det blev, jag förväntade mig inte hur konstigt, fysiskt och psykiskt jobbigt men ändå bra det skulle kännas. Att vara Au Pair är verkligen ingen dans på rosor, du bor med människor som inte är din familj, du bor på din arbetsplats och du känner ofta att du måste göra mer och mer. Det är ingen enkel känsla och ovanpå det måste du stå på egna ben, visst har man en snäll värdfamilj men du kan inte lita på någon mer än dig själv i slutändan.
Men trots dessa punkter som kanske inte är så positiva så är det något utav det bästa jag gjort. Jag känner mig annorlunda som person och jag har även fått höra att jag är annorlunda och har vuxit upp. Jag har lärt mig mycket om mig själv och den människa jag faktiskt är, jag har på något vis blivit vuxen(trots att jag fortfarande bor hemma nu när jag är i Sverige). Sen har jag även förbättrat min engelska och skaffat mig vänner för livet så jag skulle inte ändra mitt beslut. Jag är så otroligt stolt över mig själv för att jag har klarat av det här och jag kommer bära med mig detta för altid.
Så till er som undrar och tänker att ni vill bli Au Pairer så skulle jag säga såhär. Tänk efter noga innan ni ger er in i detta, tänk om det är något ni vill och vågar ta er an. När ni skall välja värdfamilj så välj noga, prata med dem om vad era mål är och försök välja några som har liknande personligheter som er själva. Förbered er så gott det går och gör ert bästa. Funkar det inte så kan man alltid byta eller åka hem. Men det är verkligen som en berg och dalbana och man gillar resan!
Eftersom jag haft denna bloggen sen innan finns den klart kvar, dem som vill är välkommna att hänga på!
Min Au Pair tid
Tja vi kan väl börja ifrån i fredags eftersom jag senast skrev i Torsdags.
Middagen med mina värdföräldrar var väldigt trevlig och dem verkade ha uppskattat det jag gjort dem senaste månaderna. Dem blev även glada för vad jag gav dem och Charlie i avskedspresent. En fin sista kväll sådär. Fredag jobbade jag, fast det kändes inte så fasligt jobbigt, lite konstigt att lämna lilla Charlie bakom sig. Men vi hade en fin dag och åkte till The Waie Inn (lek ställe) en sista gång.
När jag slutat jobbet lite tidigare så åkte jag in till Exeter för att sedan ta en buss hem till Sofia. Vi skulle vara barnvakt åt hennes barn men eftersom dem sov så behövde vi inte göra så mycket. Fredagsmys stod på schemat och det var verkligen en jättefin kväll, vi tjockade oss med pizza och godis(obs ont i magen sedan), såg på film och gjorde färdigt en film om vårt äventyr och början till vår vänskap. För jag vet att detta bara är början på en fin vänskap.
Lördag så gick vi upp hyfsat i tid och åkte in till Exeter(kommer sakna min lilla fina stad), i Exeter träffade vi några andra Au Pairer ifrån olika ställen i världen. Några riktigt trevliga tjejer som det är synd att jag inte träffat innan men så kan det bli. Efter Au Pair träffen driftade vi runt ett tag och sedan blev det mitt sista besök på Bill´s restaurang. Världens mysigaste ställe och det levde upp till mina förväntningar. Efter långa timmar på Bill´s med Sofia och Bastian skulle vi gå ut. Det var här som det började dala nerför och det är en längre historia, men det är sånt som händer och jag är ändå nöjd med min sista helg.
Efter att ha sovit enda till 12! på Söndag morgon så myste vi runt ett tag innan det var dags för mig att åka och säga hejdå. Det var tungt, svårt och definiftivt jobbigast att säga hejdå till Sofia(har man umgåtts med en och samma person i 6 mån blir man van). Jag åkte hem till Cheriton, städade, packade och fick reda på att väskan vägde 28 kg, när jag fick ha 23 kg. Kul!
Måndag var dagen mitt äventyr avslutades, jag åt frukost och sade mina adjö. Bussen till flygplatsen var i tid otroligt nog och jag påbörjade en ganska lång resa. Väl på flygplastsen så var jag självklart på fel terminal och fick åka något tog med historens kanska två tyngsta väskor(okej kanske inte men har fortfarande ont i armen efter handbaggaget). Jag hade på mig ett linne, 3 tröjor och en jacka så det hjälpte inte direkt när jag stod och var nervös för min övervikt vid check in. Men utan att säga ett ord tog damen emot min väska, tack tack! Nu kunde jag varva ner, äta mat och ringa lite samtal till dem där hemma. Flygresan gick som smort och jag kom ut ur baggage hämtning lite innan mamma. Men när hon kom kändes det på riktigt, jag var hemma och det var undetbart. Att ovanpå det träffa nästan hela min släkt fick mig att vara övertaggad och superglad.
Nu skall jag och mamma ha fotbad och massage, ett inlägg om min syn på allt det här kommer senare!
Heartbeats
Min bästa mamma, min snälla, fina, underbara mamma fyller år idag. Vilket får mig att sakna henne ännu mer och hon blir 59 år idag vilket man inte kan tro va? haha hon är fin. Idag så har jag nästan packat alla mina grejer i väskan(det får plats wiho!) sen så åkte jag in till Exeter och köpte de sista souvenirerna. Skulle inte köpa mer kläder men självklart så va jag inne på UO och hittade en klänning som jag kollat på innan. Den var på rea, brukade kosta 42 pund och nu 10, det är väl okej då? haha senare blir det middag med värdföräldrarna.
Grattis mamma
Näst sista arbetsdagen avklarad och det är lite tråkigt, jag kommer sakna min lilla bebbe en hel del! Sen känner jag att tiden rinner ut och det kommer bli annorlunda att vara hemma, inte träffa Sofia minst en gång i veckan och allt annat jag gör. Men jag är ändå så himla peppad för att komma hem. Så det är så där det ligger till, imorgon är jag ledig och det blir jätteskönt. På kvällen skall jag och mina värdföräldrar käka på restaurang.
Lilla Charlie <3
6 Februari
Två arbetsdagar till sen får jag umgås med Sofia och sen får jag träffa min underbara familj. Det känns lite konstigt ändå fast än jag är spänd inför att åka hem. Skall göra ett bra inlägg om hela min upplevelse och så vidare tänkte jag. Men det får bli när jag inte är så trött. Min ländrygg gör så ont och jag har inget tigerbalsam eller nått. Men inget mer lyfta barn varje dag snart, haha.
Min Nikki får jag snart träffa!
5 februari
Har jobbat helgen så jag har väl egentligen inte gjort något jättespännane och jag är urtrött nu. Men det är en vecka kvar nu bara. VI har även världens sötaste valp här hos min värdfamilj som dem skall träna upp och ge till Charlies mormor vilket är fint.
Philip och lilla Brenda, så fina tillsammans
Brenda är så himla söt!
Baka, baka, baka